Många människor är tyvärr så otroligt duktiga på att kritisera och trycka ned sig själva. Det jag menar är att man till slut intalar sig själv att man inte duger till något eller att man inte är tillräckligt bra. Vissa dagar tänker jag bort alla mina drömar för att jag själv tyckt att de varit orealitiska och börjar fundera på om jag faktiskt bara vill ha ett vanligt "svennejobb" där man åker till jobbet till kl 7/8 och kommer hem 4/5. Men nej, det är ingenting som låter frestande i mina öron. 
Jag är SÅ villig och motiverad till att börja med mitt liv efter gymnasiumet. Jag vill utanför Sveriges gränser och arbeta med det jag tycker om mest, hästarna. Jag är villig att arbeta hårt och intsensivt för att uppnå mina drömmar och mina mål i livet. Någonstans måste man börja, något som då är orealtiskt är när folk tror att de kan hitta ett hästjobb där de får rida olika hästar dag ut och dag in utan någon som helt erfarenhet innan. Oftas (läs: enligt min egna uppfattning) så har de jag känner fått arbeta hårt en längre tid för att visa vem man är, för att sedan få börja rida lite hästar. Man måste börja på de lowest of the lowest för att kunna jobba dig uppåt och bevisa att du är något att räkna med. Jag vill verkligen det här och jag ska göra allt i min makt för att uppnå mina drömmar. Jag hoppas verkligen att fler ungdomar som verkligen vill och är motiverade vågar ta chansen att åka ut i olika stall och skaffa sig erfarenhet. Även fast det är otroligt blandade känslor så tror jag aldrig att jag skulle ångra mig.