2014-08-01 @ 23:38:48
"I do what i have to"
Sitter med hörlurarna på och ut hör jag sam smiths härliga röst med "Money on my mind". Fingrarna förs över tangent bordet fram och tillbaka medan delete knappen används effektivt. Vissa saker kan jag bara inte formulera i skrift, inte konstigt med tanke på att allt är rörigt där på insidan. Fashinerande att man kan föra disskusioner med sig själv dag ut och dag in utan att ens få någon som helst klarhet. Nu kanske man ställer sig frågan -
"vad tänker jag på egentligen" - Inte ens jag har svaret på det. Allt är nog det rätta svaret. Livets mening? Framtiden? Allt är så suddigt, jag har ett år kvar i skolan. - Valde jag rätt program? Svar kanske , vid tillfället man skulle söka till gymnaisum kändes det rätt. Jag såg fram emot skolgången helhjärtat, jag skulle få spendera mer tid åt det jag älskar, hästarna. Jag ångrar mig inte, men den andra sekunden ångrar jag mig. Vad ville jag gå annars då? Ingenaning.
Vid det här laget, en liten bit längre in i texten så har delete knappen använts ännu mer flitigt. Vet inte hur jag ska få ner allt i skrift.. förstår inte varför de lessna humören kommer sipprandes in över mig ibland. Jag har en fantastisk mamma, världens bästavän och en underbar pojkvän, fina vänner och en underbar katt & en häst med ett hjärta av guld som förtjänar allt av diamanter. Det gör ont i hjärtat över att veta att min guldhäst är besvärad. Men fyra veckor kan gå relativt snabbt, eller det är iallafall vad jag försöker intala mig själv.
Jag längtar (hör och häpna) tills skolan sätter igång igen och guldpojken är fräsh, tillbaka till rutinerna.
Att få låta fingrarna flöda över tanget bordet och se hur bokstäver bildar ord och hur ord bildar meningar är fantastiskt. Bloggen är verkligen som en liten dagbok, dock en öppen dagbok som andra kan läsa för att dela sina åsikter och värderingar. Det är lättande på någotvis, att kunna skriva såhär, på datorns verision av ett A4 papper. Jag kan skriva vad jag vill, för det här är min dagbok.
Ögonlocken börjar kännas tunga och det är dags för mig att stänga ner datorn och sova.
"vad tänker jag på egentligen" - Inte ens jag har svaret på det. Allt är nog det rätta svaret. Livets mening? Framtiden? Allt är så suddigt, jag har ett år kvar i skolan. - Valde jag rätt program? Svar kanske , vid tillfället man skulle söka till gymnaisum kändes det rätt. Jag såg fram emot skolgången helhjärtat, jag skulle få spendera mer tid åt det jag älskar, hästarna. Jag ångrar mig inte, men den andra sekunden ångrar jag mig. Vad ville jag gå annars då? Ingenaning.
Vid det här laget, en liten bit längre in i texten så har delete knappen använts ännu mer flitigt. Vet inte hur jag ska få ner allt i skrift.. förstår inte varför de lessna humören kommer sipprandes in över mig ibland. Jag har en fantastisk mamma, världens bästavän och en underbar pojkvän, fina vänner och en underbar katt & en häst med ett hjärta av guld som förtjänar allt av diamanter. Det gör ont i hjärtat över att veta att min guldhäst är besvärad. Men fyra veckor kan gå relativt snabbt, eller det är iallafall vad jag försöker intala mig själv.
Jag längtar (hör och häpna) tills skolan sätter igång igen och guldpojken är fräsh, tillbaka till rutinerna.
Att få låta fingrarna flöda över tanget bordet och se hur bokstäver bildar ord och hur ord bildar meningar är fantastiskt. Bloggen är verkligen som en liten dagbok, dock en öppen dagbok som andra kan läsa för att dela sina åsikter och värderingar. Det är lättande på någotvis, att kunna skriva såhär, på datorns verision av ett A4 papper. Jag kan skriva vad jag vill, för det här är min dagbok.
Ögonlocken börjar kännas tunga och det är dags för mig att stänga ner datorn och sova.
Skriver när jag kan, på obestämd tid. Kram ♥
Kommentarer
Trackback
